.. Ni ska bara veta hur fruktansvärt frustrerande den här graviditeten har varit och är.
Jag har då först och främst varit illamående i dem första 5 månaderna, utan att kunna få i mig mat eller vatten ordentligt. Besök på sjukhus för dropp och skit, jag som hatar nålar..
Inte nog med det så har jag extrema värkar i hela kroppen.. blivit typ bästa kompis med sjukvårdsupplysningen och det känns ju kul..
Fick ringa dem här om natten då jag fick så ont i magen och ländryggen att jag inte visste längre vart jag skulle ta vägen.
Det dem sa var att jag skulle ta kontakt med min barnmorska.. vilket inte är det lättaste då hon ALDRIG svarar i telefonen.. Och när jag diskuterat de här med vänner som har barn, är gravida osv och läst på nätet så visar de sig att de är typ sammandragningar.. Även fast sammandragningar är vanligt under graviditeter så ska dem inte göra såhär ont.. Jag ligger alltså i fosterställning och gråter pga all smärta. Jag ska imorgon ringa och diskutera med min barnmorska, om jag får tag i henne dvs. annars ringer jag till förlossningen på danderyd. För det är dem jag tillhör nu när jag gått över vecka 24. Händer de något så ska jag inte längre ta kontakt med gyn akuten utan förlossningen och de känns ju lite läskigt eftersom jag började trivas med personalen på gyn akuten!..

En annan sak som är grymt jobbig är att jag börjat drömma massa jävla mardrömmar nu, är så jävla osäker på mig själv.
Drömmer om allt från missfall till otrohet och annat jobbigt och vaknar med världens tårar i ögonen och panik i hela kroppen..
Vet inte ifall det är bara hormonerna som spökar isf vill jag att dem ska ge sig genast! Det här är inte roligt längre.. Är så osäker på min kropp och trivs inte i den längre..
Och Alexander är både helt underbar och påfrästande så det heter duga. Han vet ju inte hur han ska hantera alla situationer och jag önskar att gravida kvinnor kom med en handbok så han kunde säga dem sakerna jag behöver höra.. men jag vet inte själv vad det är jag vill ska sägas..

Till sist. Nu är jag i vecka 25. Alltså typ 15 veckor kvar tills lillan planeras komma ut, jag tror att hon kommer komma tidigare.. vilket känns både underbart och jobbigt, för jag vill inte ha ett barn som fyller sent på året utan hellre ett januari barn.
Och till alla er där ute som inte trodde på mig och Alex från början, som gnällde på vårat förhållande och som fortfarande bara sitter och hoppas på att de kommer ta slut mellan oss.. Fuck you!
Alex och jag kanske bråkar mycket och ofta.. Men vi har skapat ett mirakel tillsammans och vi älskar varandra.. Vi är en familj och så kommer det förbli. Så håll erat jävla snack till er själva..

Nu får ni se en bild på vårat lilla mirakel.
Bilden är från vecka 10. Och idag är jag i vecka 15.
Imorgon blir det 16 veckor, shit va tiden går fort..
om bara 4a veckor får vi åka till odenplan och titta på min lilla älskling igen.

Jag längtar.

Tidigare inlägg avslutades ganska kvickt av ett akut besök med den där gosiga toaletten och efter det kände jag att jag verkligen inte orkade skriva mer.
Toaletten och jag är idag bästavänner, spenderar en hel evighet där inne. 

Jag är extremt trött nu för tiden och att träffa mig är nog inte så jätteroligt, men försöker hålla mig på fötterna så mycket det går.
Röra på mig och umgås med dem vännerna som vet hur det ligger till och som har förståelse till min seghet! 

Idag var en spännande dag, blodprov på blodprov..
Först MVC på morgonen och blev tömd på en massa blod. Dem ska testa för gulsot och HIV och massa annat. 
Och nej, det är inget jag har, bara saker man måste testa mot.
Sen åkte jag och Eric... Som va gullig nog att köra mig idag, och vara mitt moraliska stöd, vi åkte till Kallhäll igen och gick till Vårdcentralen för att utföra blodprovet till KUB-testet vi valt att göra.. Det är typ ett test som man ser om ungen föds med kromoson förändringar eller Downs syndrom.. 
Lite läskigt.. så i slutet av Juni ska jag in till Odenplan och göra ultraljudet till testet och får då resultatet.. 

Sen i Augusti får jag veta vilket kön det är, om jag vill.. 
Eller vi vill.. Alexander vill ju så hemskt gärna veta.. Jag tycker det skulle vara spännande med en överraskning.
Men ADHD barn ( som alex är ) är inte så intresserade av överraskningar. Och han har en hel del bra argument till varför vi borde ta reda på de innan. Så får väl se hur det blir med de.

Jag vet att det var väldigt länge sedan jag skrev något här senast. 
Men jag lovar att det finns en vettig förklaring till varför..
Såhär är det, jag är gravid.
Och jag tycker det hela är både jättespännande och extremt läskigt. 
Jag har valt att inte gå ut med det någonstans men nu kände jag att jag behövde skriva av mig.. 

Jag är nu i vecka 10.
Alltså är det extremt många veckor kvar och den lilla beräknas dyka upp i Januari.
Det är alltså jättemycket som ska fixas och donas med nu innan Januari och jag är redan helt slut.
Jag äter dåligt, sover dåligt.. fast jag själv tycker att jag både äter och sover hela tiden.
Jag var på ultraljud i vecka 7. Då var den lilla en hel cm lång.. 
Det är ingenting egentligen, men känns helt sjukt att veta.
Sen fick jag åka in på Danderyds kvinnoklinik akut för att jag inte fick behålla någon mat.
Där gjorde jag mitt andra ultaljud, då hade den vuxit 9 mm till på bara 8 dagar. 
HELT SJUKT VA FORT DE GÅR..

Nu vet jag inte vad jag ska tillägga. 
men mer kommer sen..

Igår den 4e Mars tog ditt lidande slut.
Du slöt dina ögon för sista gången och tårarna hos oss anhöriga sprutar.
Vi älskar dig otroligt och kommer aldrig glömma dig.
Du är vår ängel och otroligt speciell!

Ditt skratt tog glädje till helt nya höjder! 

Sov så gott älskade faster Susanne. 
Vi älskar dig föralltid! 
<3

Jag vet verkligen inte vad jag ska säga just nu.
Känns lite som om livet totalt saknar mening.. Mitt liv är ett ständigt väntande på att den där jävla telefonen ska ringa med sämre nyheter än dem jag redan har. I förrgår var en av dem värsta dagarna i mitt liv, jag ångrar så otroligt att jag åkte med till Västerås. Samtidigt, som jag aldrig själv skulle förlåtit mig själv ifall jag inte gjort det. Jag vet liksom inte längre vad jag ska göra, känns så FEL att vara ute och försöka ha "kul".. Som om folk tycker att jag är helt cp i huvudet för att jag försöker tänka på annat än min verklighet om ens så bara för en liten stund.
Igår var vi en del personer som samlades nere på pub bänken och satt där hela kvällen, och samtidigt som jag hade jätteroligt så kunde jag inte tänka på annat än att försöka hålla ett öga på telefonen, inte dricka mer för ifall samtalet kommer vill jag vara nykter nog att förstå. Jag tyckte själv att jag blev förmycket för att jag samtidigt försökte vara så "glad" jag kunde för att själv inte tänka på det. Men det är inte så lätt. Jag gråter utan anledning, kan sitta hur glad som helst och prata med någon och sen mitt i samtalet kan jag bryta ihop och sitta i timmar och tårarna bara rinner. Jag känner mig så otillräcklig. Jag vill kunna göra så mycket mer för alla involverade.. för mina älskade kusiner, för min faster, för alla i min familj.. Jag vill kunna om bara så försöka vara lika stark som dem andra.. Men känns som att jag är den som lättast bryter samman. Lite pinsamt i vissa situationer.. Jag får bita mig i läppen när dem är nära för att inte börja gråta.. Jag går runt med en ständig ångest och en klump i halsen.. Vad folk än säger så kopplar jag det till något minne eller något samtal vi någonsin haft och det får mig att få tårar i ögonen.. Jag vet att du inte vill att vi ska vara ledsna och "pausa" våra liv pga det här, men allt är bara för mycket. Du är en för stor del i våra liv, i tjejernas liv.. Jag vill verkligen göra allt för att försöka hjälpa dem. Men vet inte vad jag ska säga eller göra..  

Hoppas bara dem förstår att vi alla finns här för dem, nu, sen och föralltid framöver.
Dem kommer aldrig vara själva.. 
Jag har älskat dem alla sedan början och jag kommer älska dem till slutet..


Nu blir det ett bad eller en dusch och sen krypa ner under täcket och stirra på telefonen tills jag somnar..
Go'natt

Igår var en riktigt hemsk dag, inget jag orkar skriva om just nu.
Så det får bli i ett senare inlägg..

Igår var jag som sagt i Västerås och träffade min faster Elina, jag har saknat henne massor!
Sen åkte vi till Sussie och tjejerna.. har alltid lika trevligt med dem, synd att omständigheterna är som dem är.
Anna har tagit körkort så vi tog en vända i hennes nya pärla!
Sen blev det säga hejdå till alla och åka hem.
Vi åt middag tillsammans med pappa jag och Alex.
Skönt att umgås med honom en stund. Sen blev det hem, bada och lägga mig.
Min kropp och mitt huvud orkade verkligen inte mer.. 

Hoppas idag blir en bättre dag!

Nu ska jag göra mig klar för att åka till Västerås med pappa!
Kommer tillbaka senare idag.. 
Då ska jag städa och diska och lite sånt.
Sen spela mitt speeeel <3

Hela dagen har typ gått ut på att spela mitt underbara spel.
Så jävla roligt!! 
Mamma tittade förbi idag så jag fick hjälpa henne så gott jag kunde med hennes nya telefon,
en likadan som jag har, en samsung galaxy s2! Bästa telefonen ever.. 
Sen gick jag med Johannis ner till centrum och var sällskap medans hon handlade sen gick jag hem.
Hjälpte älskligen fixa löken till middagen, han gjorde köttfärsås och makaroner! 
Så jävla gott!! 

Nu blir det till att återvända till spelet och försvinna från verkligheten!
Besök gärna bloggarna jag har länkat på vänstersidan här,
jättesöta bloggar som förtjänar lite uppmärksamhet!


Får se ifall det hinner bli något mer inlägg idag eller om jag helt tappar tidsuppfattningen!
Over and out!

Jag har suttit och läst lite på min blogg och känner mig otroligt otacksam.
Jag är väldigt tacksam över allt det jag faktiskt har, även fast jag är väldigt duktig på att gnälla.
Hur många 20åringar har egen lägenhet? bostadsrätt dessutom. 
En pojkvän med körkort som faktiskt ställer upp och kör en nästan överallt även fast han egentligen inte orkar.
Han lagar mat till mig när jag blir hungrig och gnällig, fast det är väl mest för hans egen del.
Nej men han är väldigt omtänksam även fast jag låst fast mig och bara sett de negativa sidorna.
Jag älskar honom, även fast jag behandlat honom som totalt skit stundvis och fast jag inte förtjänar honom,
så är jag evigt tacksam för att han faktiskt finns kvar hos mig. Min underbara kille!
Alla gör väl saker som man inte orkar med ibland, och visst, han spelar på nätterna och kan bli väldigt skrikig.
Men allt de här har han faktiskt bättrat sig med och försökt finna lösningar för att bättra såfort jag faktiskt sa till.
Jag ångrar så otroligt att jag inte på en gång sa till honom att jag faktiskt mår skitdåligt och får panik när han skriker och är arg. Men jag trodde ju att han aldrig skulle ändra på sig, eller att jag skulle förlora honom för att jag påpekade de hela.. Men oj så fel man kan ha.. Han är bättre än någonsin och tro mig, jag är kär på nytt! 
Jag vill aldrig förlora dig min älskade prins.. 

Jag är faktiskt tacksam över allt du gett mig både känslomässigt, materiellt och allt annat. 
Du är helt fantastisk och jag ska verkligen göra allt för att inte börja ta dig för given igen.
Jag älskar dig, tills sista andetaget! 

3/2-10
Då började mitt liv på riktigt,
tack för att du finns,
Alexander Stamer

Hemma från skokloster nu, kom hem i söndags.
Det blev ingen ridning för min del, var så mycket annat som gjordes hela tiden.
Och sen var Jossan iväg och tävlade, gick super för henne!

Nu ligger jag hemma på soffan och tittar på Nikita.. Så jävla bra serie.
Började om från början med första säsongen, för jag kom inte riktigt ihåg allt som hänt.
Det har varit totalt kaos i mitt huvud dem senaste dagarna, jag har inte mått så bra.
Men just nu känns allt iallafall någolunda okej.
Det känns som att varje gång det liksom börjar lugna ner sig i mitt liv kommer nästa skitsak och drar ner mig till botten igen. Finns liksom inte en dag som går utan att jag gråter nu.. Tabletterna känns inte som dem funkar för mig just nu. Tur att jag har min blogg jag kan skriva av mig på, och min mamma att ringa till och min älskade pojkvän att prata med när allt känns som värst. Stackars Alexander vaknade igår av att jag satt och tjöt och pratade med mamma i telefon, vilket godmorgon liksom.. 
Nu ska jag se klart på mitt avsnitt och sen gå in på FB och försöka ta hand om mina spel där.
Sen ska jag försöka få tag i min älskade faster och min kusin och se om hon vill titta över i helgen eller så.. 
Vore skitkul om hon ville komma ner och sprida lite glädje just nu, för jag saknar att umgås med henne.
Vet att hon har det lite svårt att slita sig, men en helg borde väl ändå gå, tycker jag.

Jag älskar min släkt och min familj  mer än allt annat, synd bara att allt är sånt jävla kaos just nu.
Det är nog därför jag tar det så jävla personligt, för att jag älskar allihop även fast vissa egentligen inte förtjänar det alls.. 
Jag finns för allihop, och det kan ses både som negativt och positivt!

Over and out.

Åfyfan de här var bland de värsta jag varit med om någonsin!
Nu har jag STORSTÄDAT Rebeccas rum, från golv till tak. 
Aldrig sett så mycket damm och flugor och andra läskigheter på en å samma plats!

Som tack ska Becca få ge mig massage och borsta mitt hår, spinner som en kattunge alltså.
Nu är det bara tvätten kvar, sen har jag helt klart gjort mig förtjänt av den där underbara cheesecaken som står i frysen och väntar på mig

Igår åkte jag som sagt ut till Skokloster för att umgås med min extrafamilj här ute.
Vi hade jättemysigt igår, åt taco's alla tjejerna. Följde med Jossan till ridhuset och höll i hästarna eftersom min kära Rebecca inte vågade stå där. Sen på vägen tillbaka när jag gick med Jossans stora häst, så knuffade den stora skithögen ner mig i diket, flygtur eller vadå! Tur att man har såna reflexer.

Idag vaknade jag tidigt, typ halv 9. Och nu håller vi på att baka cheesecake, mumms!
Ska ätas gott senare ikväll sen.. Idag vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på, förutom att göra rent någon höna (?).
Lena bad om hjälp med det igårkväll men får väl se om vi gör det, som alla vet så hatar jag fåglar! 
Jag kanske ska lära mig rida idag, vet inte om jag vågar och har vääääärsta paniken redan vid bara tanken. 
Hästar är stora djur och det finns inte en enda säker sida på en häst. Framsidan bits, baksidan sparkas, och sidorna av hästen har besviligen stor risk att trycka bort en eller klämma fast en mellan något! 
Men sagt är sagt, någon gång innan helgen är över så ska jag rida! 

Nu blir det till att värma mig i denna kylan! 
Robin, hoppas du är nöjd med denna info. 
Nu har du lite koll iaf.


Jag saknar min Alexander redan faktiskt, det är otroligt tomt att försöka somna på kvällen utan hans knappande på datorn eller skrikande i skype. Eller hans närhet.. Tomt! Becca är bra sällskap, men hon pratar så i sömnen!

Idag blir det middag med sötaste Carolin, shit vad jag älskar dig tjejen! 
Blir Thaimat, och sen kanske vi titta på film. Hon sa att hon ville se Jönssonligan, vad gör man inte för en söt tös som henne? Jo man säger att man kan titta på den för hennes skull.
Nu är jag förövrigt jättehungrig, och trött, för jag fick inte sova ordentligt inatt. Någon viss människa satt och spelade. Så jag vart lite surig. Men nu har jag sovit en stund till och vaknat till liv. Men pigg är jag då fan inte på långa vägar. Så angående hungerproblemet blir det väl en promenad ut i köket för att göra i ordning en macka eller två att tugga på fram till middagen. 

Sen imorgon bär det av till Skokloster för att umgås med min andra tös Rebecca och hennes gulliga lillasyster Jossan. 
Så får väl se hur mycket bloggande det blir under helgen.
Förlåt Robin, jag vet att du blir besviken nu, min trogna läsare <3

Jag fick pizza!! 
Ha, där fick ni, ni som inte trodde jag skulle få någon.
Och imorgon blir det thaimat med min älskade flicka Carolin! 
Bättre än såhär blir det väl inte?

Alltså helt jävla ärligt, jag var så sjukt ledsen och förstörd tidigare för att jag aldrig var hungrig och aldrig åt. Fyfan vad jag tröttnat nu på att vara hungrig. Den där jävla pizzan vi började äta här om dagen gjorde så jag fick min aptit, och nu är jag sugen på den hela tiden. Blir typ tokig på att inte få äta den! Ge mig pizza någon, snälla snälla?

jag vill bara meddela att jag totalt tröttnat på de mesta och de flesta.

over and out.

Åh vad jag vill åka utomland!! Helt jävla stört..
Tack vare Johan, Alexanders nya spelkompis så har han fått mig på världens partyhumör.
Vill bara till värmen, festa och släppa allt annat!

Tack för att du skickade låten, eller versionen av låten.
I LOVE IT!!

Jag vill återigen bara påminna om att i förra inlägget så hade inget hänt. 
Jag hade bara för mycket tankar i huvudet och kände att jag behövde få ur mig allt.

Dagen har inte direkt blivit mycket bättre, drömde mardrömmar hela natten och vaknade av att min älskade Alexander väckte mig för att jag grät och skrek och sparkade i sömnen. Synd bara att jag inte minns vad jag drömde, men med tanke på allt från inatt så hade det nog med familjen att göra. Jag läste igenom min kusins blogg inatt och fick världens gråtattack. Jag mådde så jävla dåligt. Förstår inte varför livet ska vara så fruktansvärt orättvist. Idag gjorde jag något jag själv lovade mig att inte göra, men jag kände att jag behövde det. Jag behöver få svar, jag behöver min familj. Jag vill inte vara den som sitter mitt emellan och lyssnar när alla talar om varandra men aldrig MED varandra. Ni som tycker att jag gjort något dumt måste förlåta mig, men jag behöver verkligen få mina svar. Annars kommer jag aldrig komma vidare med livet.. Jag kommer få gå på min medicin hela tiden och aldrig få må bra igen. Och det är nu svaren behövs, inte om 10 år eller så.. Jag känner att mitt hjärta blöder, jag är trasig.. och just nu utspridd över all världens hörn. En del av mig vill bara gräva ner mig, en annan vill ut och tänka på annat, en tredjedel vill bara bort från allt och en sista del vill börja om. Hur ska man veta vilken del av sig själv man ska lyssna på i stunder som dessa? Jag vet att jag gjort mycket fel, men jag är 20 år. Jag vet inte hur jag ska handskas med situationer som dem här.. och ändå är det väl egentligen inte mig det är mest synd om..Det är alla hjärtans dag idag och jag vet inte alls om jag känner någon lust för något alls.. Mitt hjärta är trasigt hur ska jag då kunna fira? Det enda jag är säker på är att jag älskar dig Alexander, och jag är så otroligt glad att jag har dig vid min sida trotts allt. Du finns där för mig och tröstar trotts att vi bråkar och trotts mitt beteende ibland. du är min styrka! Vakna nu så jag kan få krama om dig och säga att jag älskar dig!



p.s. min blomma i hallen har dött såg jag, den enda riktigt blomman jag har i hela vår lägenhet.. En enda jävla blomma och inte ens den kunde jag hålla vid liv. 
Ge mig en ny, nu blir det till att försöka igen!