11 Dagar..

Oh herreguud.. jag kan inte förstå de själv.
Nu är det bara 11 dagar kvar till beräknad förlossning.

Snart är min älskade lilla skrutt verkligen här hos mig och Alex.
Och som han längtar.. Han ligger och pratar med magen och frågar när hon tänker komma ut.
Han ber henne dock stanna kvar i magen tills efter nyår iaf och han hoppas att hon lyssnar!
Vore ju tragiskt ifall hon skulle dimpa in nu bara någon dag innan nyår.
Istället för att vara äldst så blir hon yngst och får göra allt sist..


Hela min vardag går ut på att ta de lugnt, sova och äta just nu. Är så himla slut i kroppen utan att ha ansträngt mig alls.. Orkar ingenting, och behöver massage! Min rygg dödar mig

!"#¤%&

Så fruktansvärt jävla less på detta nu.. Har ont tamefan överallt.
Värkar kommer och ont gör dem, men dem är inte regelbundna än så får inte åka in. Kan inte sova på nätterna för de är då de hela håller på som värst.. de lugnar sig och nästan helt avtar på morgonen och smyger sakta tillbaka till ett helvete under dagen sen på väg mot kvällen och nattens spännande, förbannade smärta. 
Går och är orolig och rädd.. Kan dem inte bara starta skiten istället så de här går över?
Jag kan inte äta längre för maten smakar ingenting. Så jävla less.. 
Istället för att ge mig den där jävla sprutan som skulle sakta ner de hela så borde dem satt igång mig på en gång.. 
Mår ju som ett jävla helvete hur fan ska jag klara en förlossning?
Åh så mkt ilska och rädsla som finns i min kropp just nu.. 

Vill bara att du kommer ut nu, tur att jag iaf börjat öppna mig så jag ser en liten ljusning på de hela.. :(