25/2-11'

U p ,  u p  a n d  a w a y !


Vilket jävla sug jag fick av att se på toystory nu, haha! Får tvinga hjärtat mitt att ladda ner den när vi kommer till svärfar min senare idag. Helgen kommer att tillbringas i Kallhäll i svärfarsans lägenhet, dock utan honom. Men träffar honom gör vi nog ändå. Rasmus har beslutat för att tillbringa en stund hos oss i helgen, förhoppningsvis blir det en skön helg utan massa tjafs o dryga människor.. 
Har precis packat färdigt väskan och snart är maten klar så det blir äta och sen åka.

Hör av er om det händer nå skoj i helgen eller så.

XOXO


24/2-11'

Nu ni tjejer och killar!
Nu var det återigen ett tag sen jag skrev sist, men det har liksom sin anledning.
Jag har inte haft ett skit att berätta för er om. Allt har bara gått i samma hjulspår dag efter dag, ända fram till i förrgår! För då jävlar, då flyttade jag och min prins! Inte till värsta egna lägenheten, men ifrån hans mamma till min. Så nu bor vi i Bålsta igen. Jag kommer sakna att bo på landet eftersom jag egentligen inte gillar lägenheter, men det här är nog bättre för oss iaf. 

Nu söker jag jobb så vi hörs vid nästa tillfälle! 

XOXO

8/2-11'

YOU MOVE LIKE, OH!




- Uscha, min önskning om att gårdagen skulle bli bättre än dagen innan kan man ju lugnt säga slutade fel.
Hela dagen igår blev bra mycke värre än kaos. Tack vare vissa äckliga jävlar utan liv. Enköpinspolisen har verkligen inget liv och borde.. Jag vet inte vad, min illska och irritation över gårdagens händelser gör så jag verkligen inte finner ord för hur jävla drygt skiten är!
Kvällen slutade med att vi mötte upp Stefan vid Shell och åkte förbi och kramade om Slim som kom tillbaka till Bålsta igår! Sen kom tårar och en tröstande famn hos min baby!

Ikväll tänker jag försöka fjäska in hos hemma hos Tonyboy så vi kan spela lite uno eftersom en viss liten donna ute i Idealbyn inte vill bjuda hem oss så vi kan umgås med henne.

Nu är jag jätte hungrig och tänker gå berserk hemma tills jag hittar något ätbart!

Seeya!

7/2-11'

I REMEMBER WHEN WE KISSED,
I STILL FEEL IT ON MY LIPS..



- Gårdagen blev ganska lyckad, och slutade faktiskt helt underbart tillsammans med baby.
Hoppas att dagen idag blir bättre ändå! 
Ligger nu i sängen och väntar på att Alec ska komma hem från skolan så man kan hitta på något att göra. 
Finns dock inte mycke möjligheter eftersom min jävla lön fortfarande inte kommit, den skulle komma den 25e egentligen. Jävla äckel Uniflex!


Jag saknar min älskade Anna väldigt mycke, hade världens mardröm om att hon råkat illa ut inatt.
Hoppas hon tar sig tid svara på mitt sms ;o för är ytterst orolig!

6/2-11'

J U S T   L I K E   I N   H E L L !
- Allvarligt talat så vet jag inte längre om jag ska skratta, eller gråta. För hur man än gör så lyckas allt ändå bli helt.. kaos. Man tror sig veta allt om personer, och ändå så lyckas man finna nya sidor på människan varje gång. Ibland känner jag verkligen bara för att gräva en djup grop och gräva ner mig, men den här gången tänker jag stå för det jag känner känns rätt och inte ge vika! 



To hell with everything!



3/2-11'

- Dagen börjar med att jag öppnade ögonen, där ligger han.. Fridfullt och ovetande om hur dagen skulle bli. Ett leende sprider sig på läpparna när jag inser att det är dagen jag väntat på och längtat efter i evigheter.. Eller i alla fall i flera månaders tid. Idag är den tredje Februari, och för er som inte riktigt hänger med så var det ett år sedan jag blev tillsammans med min älskade prins, Thomas Alexander Stamer.

Jag ligger länge, länge och bara tittar på honom, där han ligger och sover. Jag ser varje andetag han tar. Jag känner hur hans andetag rör om i håret på mig. Han andas lugnt. Än är han inte på väg att vakna.


Försiktigt ställer jag mig upp och smyger ut från rummet, tar en sista titt på min prins där han ligger och sedan hämtar jag presenten. Ett silverhalsband med en bricka inristat med våra namn och vårat datum. Hoppas, hoppas, hoppas han blir glad. Jag går tillbaka till rummet igen och ser att han vaknat. Han ligger och ler mot mig med det där leendet bara han har.

Och det första han säger är –” grattis till ett år min prinsessa, jag älskar dig!”. Lyckoruset sprider sig genom kroppen och jag kryper över sängen fram till honom och ger honom presenten. Han tar emot den och pussar mig i pannan samtidigt som han lägger bort den helt oöppnad. Vi kramas en lång stund innan han bestämmer sig för att han väntat länge nog med öppnandet, nyfikenheten har tagit över. Han öppnar med vissa svårigheter paketet och inne ligger halsbandet. Han skiner upp som en sol och säger att han verkligen blev jätteglad.
Lugnare men fortfarande aningen orolig ler jag till svar och sätter halsbandet runt hans hals. 

Vad fin han är, min underbara prins. Tänk att han faktiskt bara är min!

Efter en snabb koll på klockan konstaterar vi att vi har bråttom, upp i fullfart och gör oss klara och åker iväg. Han iväg till skolan och jag till lönekontoret inne i Stan.
Jag kommer tillbaka till Bålsta och går hem till min älskade ängel till mamma och duschar och sminkar mig för dagen… Telefonen inger och jag går ut för att möta mina delvis nyfunna vänner, men ändå två killar som jag litar på utan tvekan. Två killar som på ytterst kort tid fått mig att skratta inte bara med munnen och ögonen, utan med hjärtat. Jag kanske pratat mer med den ena av dem, men båda är ändå grymt stor del av mitt hjärta idag. Tack för att ni finns där för mig, och för att ni tagit emot mig med såhär pass öppna armar!
Tror inte jag behöver nämna nå namn utan ni tar nog åt er ändå ifall ni mot förmodan skulle läsa detta!

Efter en eftermiddag tillsammans med Prinsen och pojkarna så kom vi hem till landet.
Vi lägger oss inne på rummet och tittar på film, allmänt i närheten av varandra känner jag hur hans andetag sakta blir tyngre.. Mina tankar går tillbaka exakt ett år i tiden.. ” för exakt ett år sen låg vi nere i lägenheten, tillsammans, alldeles såhär, tett, tett intill varandra.. för första gången kunde jag någonsin stolt säga, Nu, nu är han min, och jag kommer aldrig släppa honom”.. Tillbaka i nutiden har Prinsens andetag gått tillbaka till normalt, han har somnat in. Klockan var inte mer än nio på kvällen och helt utan sömntabletter somnade han som ett barn.

Stunder som dessa jag verkligen inser varför jag föll för denna charmiga, söta, och helt enkelt underbara kille från början. Jag har funnit min trygghet på jorden och hos honom tänker jag stanna! Genom livet hand i hand.. Tills mitt sista andetag!