Nu har det varit ett sånt där glapp emellan mina uppladdningar igen. Jag måste verkligen skärpa mig och bättra mig på de här. Både Kajsa och Robin skäller på mig nu. Men lite förståelse måste ni ha. Det är nämligen så att med en liten knodd måste man jämt ha ögonen överallt.

Nu är det lite mer än 6 månader sedan jag låg inne på BB i Danderyd och födde fram lilla Millie. Och än känns de som igår! Men så mycket som hänt på dessa 6 månader har jag aldrig varit med om.
Innan jag fick henne så såg jag en 6 månaders bebis som något litet och hjälplöst.. Håll i hatten va fel jag haft.. Millie far fram och tillbaka över golvet.. Krälande, rullande och även hoppande i den där hoppgungan hon älskar. Låter gör hon konstant.. "mamammammama" "babbbabbabbaaabba" .. Och herregud. Hon är ju bara ett halvår? Va jag också sådär vid 6 månader?
Sitter gör jag själv mamma, inte ska jag ha din hjälp. Även äter kan jag själv.. Ibland.
Och idag så såg jag att en kär väns lilla prinsessa stått upp för första gången. Så tänkte att jag kunde testa de med Millie. Deras lilla Felicia är ju 8a dagar yngre än Millie och dem håller väldigt jämt tempo på allt. Och det är så sjukt härligt att man har en annan familj man tycker om att dela alla framsteg med!
Så jag ställde Millie i soffan och släppte i tron på att nu faller hon baklänges. Nej där stod hon. säkert 20 sekunder innan hon fick för sig att hon skulle hoppa och då såklart föll. Men oj så mycket som händer. Jag hinner ju knappt med längre.

Jag lovar att när jag kommer hem från Millies Farfar och Ingela nu senare idag ska jag slänga upp lite nya bilder på skruttan.
Men så länge får ni nöja er med denna!