Vad ska man säga?
Jag har gått i tre dagar och önskat snö, äntligen känns de som om någon lyssnar på mig!
Nu önskar jag mig en jacka, en tjock vinterjacka stor nog så magen får plats..! Hoppas jag kan få de också..

Idag ska jag in till KS och ta min spruta.. jag är otroligt spruträdd så förhoppningsvis går det här vägen. Mamma följer med!
Så de ska nog fan gå bra de här också.
Förövrigt så är jag nu i vecka 30.. Känns helt sjukt..
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta..
Längtan är så otroligt stor samtidigt som paniken sitter kvar i kroppen.. Förlossning, förlossning, förlossning..
Jävla skit, kan man inte tänka på något mindre skrämmande längre?
Sitter och tittar igenom alla bebiskläder jag fått ibland.. får tårar i ögonen när jag inser hur mycket folk faktiskt bryr sig och vill hjälpa..

Nu är det bara dagar kvar till begravningen också, sen ska vi fira vår älskade vän Ervins födelsedag.. Sen går det några dagar sen är den där jävla operationen.. Jag har tuffa dagar framför mig känner jag. Och det gör det inte lättare att ungen stressar på och gör mig oroligt för att hon ska titta ut också. För det är lite för mycket än vad jag klarar av just nu.

Men du är välkommen.
Vi ska aldrig få dig att tro annat
<3