Sitter nu återigen helt forever alone och mår piss. Vet inte om det är alla dessa jävla hormoner som spökar eller om det är min extrema ångest som är tillbaka.. Kanske lite av båda? Ingen kul blandning isf..
Jag vet inte vad jag ska göra längre.. jag gråter dag ut och dag in.. känns som jag förlorar alla som jag har nära. Även fast jag vet att jag bara är löjlig så blir jag skitledsen för minsta lilla.. Jag litar inte på mig själv och vet inte vad jag ska ta mig till. (nej jag skulle aldrig skada mig eller dottern på något vis)
Men jag mår bara så dåligt.. Är ledsen och gråter och vill liksom inte göra någonting. Ligger i sängen på kvällarna, med så ont i kroppen och sån ångest att jag inte kan sova. Att Alex spelar gör de inte lättare men just nu är de inte bekymmret.
Alex upptäckte ena ångestattacken igår.. jag fick mer panik.. Nu är jag inte ensam längre.. Jag var ut med Ellen och gick. Va tvungen att gå hem för kroppen gjorde så ont av allt.. Jag ville inte mer.. Mitt hjärta kändes som de skulle stanna vilken minut som.. Alex blir ju jätteorolig och vet inte vad han ska göra.. Men de finns inget att göra.. De här är något jag själv måste ta itu med.. Men jag vet inte vad jag ska göra.. vart jag ska börja i alla jävla bekymmer.. Jag känner mig helt lost..