Jag har problem med att få ur mig allt som finns och bubblar runt i mitt huvud. Jag försöker gång på gång prata med Alex men de känns som att inte ens hälften av allt jag vill häva ur mig kommer ut.. Och bara sekunder efter kommer de nya saker som antingen är frustrerande eller som gör mig ledsen eller något.. Aldrig tar de slut. Jag vet inte varför men känner mig konstant ledsen.. Jag vill bara att lilltjejen ska komma ut nu så jag kan få något att glädja mig över. Förstå mig rätt. Jag är jätteglad redan nu över henne, men känns lättare att kunna visa de när hon väl är här.. Hjälper ju inte med alla känslor jag har i kroppen nu att sitta och rita hjärtan över hela magen.

Imorgon åker Alex till Västerås, han ska typ träffa kompisar.
Jag själv får besök av min underbart söta lilla kusin Lina.. Inte umgåtts så mycket med henne tidigare men känns otroligt skönt att hon ville komma över och spendera tid med denna just nu ganska förstörda hormonkossa!
Det har alltid tidigare varit min jämnåriga kusin Anna ( Linas ena storasyster ) som umgåtts med mig. Men nu kommer lilltösen, och det är helt fantastiskt kul. Lina som är så glad över mig och tjockismagen ska nog hitta på något riktigt kul nu medans Alex är borta, kanske kan hon få mig på andra tankar helt efter veckans hemskheter..

Mer om vad som hittas på vid senare tillfälle, nu måste jag krypa ner i sängen. Johanna kommer över och lämnar Curt imorgon vid halv 8a på morgonen för hon skulle iväg och göra något. Så då måste denna tjockis vara uppe ur sängen. Och då kanske jag hinner städa i ordning innan Lina kommer också!
Vill inte visa henne den här röran ! <3