- Dagen börjar med att jag öppnade ögonen, där ligger han.. Fridfullt och ovetande om hur dagen skulle bli. Ett leende sprider sig på läpparna när jag inser att det är dagen jag väntat på och längtat efter i evigheter.. Eller i alla fall i flera månaders tid. Idag är den tredje Februari, och för er som inte riktigt hänger med så var det ett år sedan jag blev tillsammans med min älskade prins, Thomas Alexander Stamer.
Jag ligger länge, länge och bara tittar på honom, där han ligger och sover. Jag ser varje andetag han tar. Jag känner hur hans andetag rör om i håret på mig. Han andas lugnt. Än är han inte på väg att vakna.
Försiktigt ställer jag mig upp och smyger ut från rummet, tar en sista titt på min prins där han ligger och sedan hämtar jag presenten. Ett silverhalsband med en bricka inristat med våra namn och vårat datum. Hoppas, hoppas, hoppas han blir glad. Jag går tillbaka till rummet igen och ser att han vaknat. Han ligger och ler mot mig med det där leendet bara han har.
Och det första han säger är –” grattis till ett år min prinsessa, jag älskar dig!”. Lyckoruset sprider sig genom kroppen och jag kryper över sängen fram till honom och ger honom presenten. Han tar emot den och pussar mig i pannan samtidigt som han lägger bort den helt oöppnad. Vi kramas en lång stund innan han bestämmer sig för att han väntat länge nog med öppnandet, nyfikenheten har tagit över. Han öppnar med vissa svårigheter paketet och inne ligger halsbandet. Han skiner upp som en sol och säger att han verkligen blev jätteglad.
Lugnare men fortfarande aningen orolig ler jag till svar och sätter halsbandet runt hans hals.
Vad fin han är, min underbara prins. Tänk att han faktiskt bara är min!
Efter en snabb koll på klockan konstaterar vi att vi har bråttom, upp i fullfart och gör oss klara och åker iväg. Han iväg till skolan och jag till lönekontoret inne i Stan.
Jag kommer tillbaka till Bålsta och går hem till min älskade ängel till mamma och duschar och sminkar mig för dagen… Telefonen inger och jag går ut för att möta mina delvis nyfunna vänner, men ändå två killar som jag litar på utan tvekan. Två killar som på ytterst kort tid fått mig att skratta inte bara med munnen och ögonen, utan med hjärtat. Jag kanske pratat mer med den ena av dem, men båda är ändå grymt stor del av mitt hjärta idag. Tack för att ni finns där för mig, och för att ni tagit emot mig med såhär pass öppna armar!
Tror inte jag behöver nämna nå namn utan ni tar nog åt er ändå ifall ni mot förmodan skulle läsa detta!
Efter en eftermiddag tillsammans med Prinsen och pojkarna så kom vi hem till landet.
Vi lägger oss inne på rummet och tittar på film, allmänt i närheten av varandra känner jag hur hans andetag sakta blir tyngre.. Mina tankar går tillbaka exakt ett år i tiden.. ” för exakt ett år sen låg vi nere i lägenheten, tillsammans, alldeles såhär, tett, tett intill varandra.. för första gången kunde jag någonsin stolt säga, Nu, nu är han min, och jag kommer aldrig släppa honom”.. Tillbaka i nutiden har Prinsens andetag gått tillbaka till normalt, han har somnat in. Klockan var inte mer än nio på kvällen och helt utan sömntabletter somnade han som ett barn.
Stunder som dessa jag verkligen inser varför jag föll för denna charmiga, söta, och helt enkelt underbara kille från början. Jag har funnit min trygghet på jorden och hos honom tänker jag stanna! Genom livet hand i hand.. Tills mitt sista andetag!
